Näsblod

Grinade häromkvällen och vips så var näsblodet ett faktum. Fick ligga på toagolvet med huvudet på vågen och trycka en rulle toapapper under näsan innan det slutade forsa. Blev så rädd. Idag var jag ute och sprang och mådde konstigt. Orkade inte. Inte för att jag sprungit (ok, joggat då) så mycket alls sen jag träffade mitt allt här i världen. Han tränar ingenting alls. Tyvärr ”smittade” det mig lite, kanske beror det på min dåliga karaktär.

Hursomhelst, jag sprang i spåret och mådde allmänt skit. Sådär som det brukar kännas när man motionerar. Kondisen var som bortblåst och jag mådde illa. Mensen skulle komma idag. Brukar faktiskt hjälpa att röra på sig då. Så var då äntligen de 6 km till ända. Lägger mig och stretchar lite. Och börjar näsblodet igen. DÅ inser jag, som aldrig brukar blöda näsblod, att något är annorlunda i kroppen. Men eftersom jag har järnkoll på min 30-dagarsklocka så dricker jag upp mitt vatten och tvingar mig till tankar om vilka Da Buzz-låtar som är bäst.