Kolla siten!

04 december 2007

Kurragömma

Peos roligaste just nu är att leka kurragömma. Fast han har missat en väsentlig grej. Att berätta att han vill leka det. Så rätt var det är så är han bara borta. Puts väck. Och man får leta. På riktigt. Vilket såklart är världskul. Ja, tycker Peo alltså.

Andra om: , , , ,

11 Comments:

Blogger Mi... said...

Haha, jag förstår att det är roligt. För Peo. Men shit vilken panik för morsan!

19:22  
Anonymous http://mittlivsommamma.wordpress.com said...

Hahah, vad gulligt! Skönt att han håller sig inom lägenheten i alla fall, för det gör han väl än så länge? ;-)

19:25  
Blogger Elizabet said...

Hahah...vad charmigt! Blir han inte rädd då?

19:57  
Blogger Matilda said...

fniss... Barn är roliga :)

21:01  
Blogger Camillas lockar said...

Mi: Hehe, ja, det var kul första gångerna. Men nu blir han mer och mer påhittig.

Jenny: Jodå, gudskelov. Fast vi låser dörren såklart :-)

Elizabet: Nix, inte rädd. Bara busig i blicken och garvar!

Matilda: Det är de definitivt!

21:36  
Blogger lillasysteryster said...

I hate kurragömma... Och mina barn fullkomligt älskar den leken. Tur att de äntligen kan leka med varandra!

21:45  
Blogger Camillas lockar said...

Lillasysteryster: Eller hur! Bara där har vi ett starkt argument till flera barn :-)

21:58  
Blogger e said...

Hm, börjar genast fundera på om det där skulle kunna användas för att få lite lugn och ro. Men det bygger ju på att man VET att han gömt sig, och inte på något farligt ställe, och sitter kvar på samma plats...

22:00  
Blogger Camillas lockar said...

E: Peo är harmlös än så länge. Men de lär sig snabbt...

22:31  
Blogger Brunkullan med Mosipperötter said...

Mmm..och roligast är denna lek i mataffären, klädaffären, på macken.....NOT!!
Vet inte hur många gånger jag nervöst krupit runt på golvet runt alla klädställningar och varit HELT säker på att någon Pedofil tagit någon av ungarna......

En gång "försvann" Tobbe på Åhléns när han var runt 3-4 år. Han var/är extremt pappig och efter en stunds letande hittar jag honom gråtandes med massa oroliga människor omkring honom. Han har kommit in i nått stirr och kollar med ihålig blick rakt fram och hulkar fram "pappppppaaaaa" "phahhahahapppah..".
Jag försöker lugna honom med kramar men han bara gråter och ekar samma ord.."phaahappah..".
En dam böjer sig fram och berättar stolt att hon minnsan sagt till i kassan och nu ska de ropa efter pappa!!!
- Jag är mamman..!!! Väser jag hårt fram och tycker det känns VÄLDIGT pinsamt...
Damen ser mycket skeptisk ut och lämnar oss inte förren Tommy äntligen kommer och Tobbe blir lugn som en filbunke!!

Undrar vem alla trodde att JAG var...och det kändes sååååå jobbigt att inte duga en sådan här gång!!!!!

Susanne

07:03  
Blogger Brunkullan med Mosipperötter said...

Ja...vi var alltså på Åhléns både jag och Tommy.....

Susanne

07:04  

Skicka en kommentar

<< Home