Nog för att ön är liten. Men kom igen. Jag står i världens minsta fotoaffär. Ska framkalla en bild på min syrra. Vem kommer in i affären just exakt då? Syrran. It’s good to be home. Eller nåt.
Andra om: mamma, julklapp, foto, hem, odds
This entry was posted
on Saturday, December 22nd, 2007 at 6:00 pm and is filed under mamma.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or trackback from your own site.
December 22nd, 2007 at 6:46 pm
Hehe. Vilken överraskning.
December 22nd, 2007 at 6:52 pm
Lol, ganska hoga formodligen! Har varit i Visby en gang (klassresa i 5:an!)och minns inte riktigt hur stort det var, men sannolikheten ar val ganska stor speciellt sista dagarna innan jul nar alla forsoker fa allting gjort??
December 22nd, 2007 at 8:12 pm
Coolt! Det är onekligen inte en stor ö men sååååå liten borde den faktiskt inte vara!
December 22nd, 2007 at 9:24 pm
Sånn kan det være…Jeg har en omvendt erfaring da. Jeg var i Miami på ferie med min far. Det var når vi enda bodde på Gotland. Vi var der ei uke. Og når vi var der møtte vi….(trommevirvel)…Våre nye naboer hjemmefra (de hadde vært naboer med oss i et halvt år og vi hadde enda ikke presentert oss for dem)!!!!! Snedige greier.
December 22nd, 2007 at 9:58 pm
Mm sånt där är så knäppt när det händer. Men antar att det rent statistiskt borde hända ibland, och att det säkert finns massa tillfällen när det nästan händer, men man missar varandra med bara minuter. Men det är som när min syssling från kalmar som jag träffade på somrarna när jag var liten lyckas promenera in i just den skoaffären där jag jobbar i sthlm! Då har vi inte setts på över sex år. (Har för övrigt sett dig inne en gång med, men vågade inte riktigt gå fram och säga hej..
) Julkramar!
December 23rd, 2007 at 1:26 pm
Mickan: Verkligen!
Världen är Liten: Haha, jo, risken är väl kanske ganska hög. Men det bor ju ändå 57 000 personer här året om + några till i juletider. Så ändå?!
Lillasysteryster: Tänk att man fortfarande kan bli överraskad
Aggie: Va, det är ju helt otroligt! *garvar*
Johanna: Va! Lova att säga hej nästa gång!!! Det är ju jätterolig