Snart två år sen bomben. Ett drygt år sen skilsmässan. Förra sommaren trodde jag att jag kommit långt, så långt. Färdig liksom. Helt fel. Emotionella verkligheten slog till. Har varit en resa. Idag mår jag bra. Förutom magen då, men det är en annan femma. Det var okej att resa med pappan. Emellanåt tufft. Finns ju en historia. Men det var rätt att åka. Få bekräftat än en gång att han är en fantastisk pappa, vet att Peo har det bra när han inte är med mig. Det är värt oändligt mycket. För mitt eget välbefinnande.

Andra om: separation, skilsmässa, känslor, emotionellt, föräldrar, semester, resa

This entry was posted on Saturday, July 11th, 2009 at 5:39 pm and is filed under relationer, semester, separation, skilsmässa. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.