Vråla lagom
Peo trotsar ännu bara sådär. Gör ofta “som jag säger”. Försöker att inte vråla så mycket på honom. När jag väl blir arg stortjuter han. Snörvlar ynkligt:
- E du arg på mig, mamma? Ja vill inte att du ska va arg på mej, mamma.
Sen blir vi vänner. Kramas. Pratar om det som hänt. Underbart. Låt mig minnas hur bra jag haft det sen när trotset kommer på allvar.
Denna gång kastades slajm upp i taket. Personalen hämtade stege och plockade ner.
Andra om: barn, småbarn, trotsa, gråta, skrika, försonas
September 25th, 2009 at 8:00 am
Med lite lite sorg får jag säga att A ganska sällan gör som vi säger, och just nu trotsar något extremt. Minsta lilla motgång och Nej kan resultera i ett utbrott och inte helt ovanligt att han då slåss….*djup suck*
Tur att han är så kramig också!
//M
September 25th, 2009 at 8:30 pm
Minks: A blir säkert en snäll tonåring, medan Peo lever rövare - nångång blir det ju paybacktime
September 26th, 2009 at 2:44 pm
Å… lyllos dej! Vi har en mini-djävul här hemma. Verkligen tur att hon varvar trotset med lite kärlek också, annars hade nog ingen av oss överlevt de senaste månaderna.
September 27th, 2009 at 10:10 am
Marita: Love conqurs all… (tack och lov)!