Peo är hemma. Livet känns mer helt. Det är lite halvt utan honom. Därför ser jag inte fram emot julledigheten sådär vansinnigt mycket. För det blir många dagar utan Peo. Förstår fullkomligt varför många människor bävar julen. Den “ska” vara fylld av glädje, frid, kärlek, nära och kära. Det blir ensamt utan de nära och kära. Men värst är det för de som inte har några nära eller kära alls. Så jag kniper igen nu.

Kramad av moster. Livet på en pinne.
Andra om: barn, jul, ledighet, bäva, ensam, familj, ensamhet

This entry was posted on Sunday, December 13th, 2009 at 7:50 pm and is filed under Peo, familj, högtider, jobbigt, kärlek. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.