Vi och våra i-landsproblem
Komatrött förmiddag. Släpar mig ned till gymmet. Vinstlott, det är innebandy. Får crosstraina ifred. Tonvis med energi i flera timmar. Tills dagishämtning. För då ska vagnhelvetet upp för oplogade backen med snömodd. Men vem bryr sig. Det är dödens dagar på Haiti, 70 000 and counting. SOS-Barnbyar tar om hand och tröstar alla barn som mist sina föräldrar. Perspektiv, folks. Hela bloggvärlden borde sluta gnälla om sina i-landsproblem på obestämd tid.
Andra om: trött, gym, träning, endorfiner, gnälla, Haiti, bloggosfären
January 20th, 2010 at 8:35 am
Jag klamrar mig fast vid mina i-landsproblem. Det är jag och dom, lixom, vi hör ihop. De riktigt stora problemen är så stora att jag försöker stänga ute dom från min bubbla, i alla fall just idag.
January 20th, 2010 at 12:50 pm
Ke.Li: Alltså, jag menar i-landsproblem som i att “jag hittar inte den rätta Armani-väskan” och “vet inte om jag ska åka till Thailand eller Karibien på semestern”. Alla har vi ju våra (mindre) problem; typ sömnbrist, trots och jobbstress
January 20th, 2010 at 9:42 pm
indeed.
jädrar vad tacksam man är för sina små i-lands.
och jädrar vad shoppingpengarna denna månad går till läkare utan gränser.
February 13th, 2010 at 3:28 pm
Kapybaran: Usch ja. Det är svårt att ta in, det som hänt i Haiti. Ofattbart med bara alla föräldralösa barn.