Vad ska du heta, lilla vän?
Moa. Vanja. Love. Isak. Axel. Tänkbara namn. Sätter tankar i spinn. Samtidigt är det ju ganska härligt med en nästan-fyraåring, som klarar det mesta själv. Rena rama lyxen jämfört med sömnkoman för några år sen. Well, blir det inte nån man snart, så drar jag till Danmark. Ja, så blir det nog.
Andra om: barn, gravid, insemination, sömn, sömnbrist
February 15th, 2010 at 9:55 pm
Men søta du! Lite lustigt at du skriver så her faktiskt. Idag var det nemmelig en jente på arbeidet mitt som sa det samme. Danmark var for henne et helt reellt alternativ.
February 15th, 2010 at 10:04 pm
Barn är lyx! Jag fick ju två på en gång och trots graviditetsproblem och tidvis mycket tung småbarnsperiod så är det ju så värt varenda sömnlös minut. Så mycket kärlek och glädje!
Jag hoppas du träffar någon snart snart men annars kör Danmarksspåret!
Stor kram
Ansco
February 15th, 2010 at 10:06 pm
Btw du har väl sett att DN publicerat första delen i en serie om sömnproblem…
http://www.dn.se/insidan/majas-somnproblem-holl-pa-att-knacka-familjen-1.1045637
February 15th, 2010 at 10:06 pm
jag är klar nu…. vill inte börja om på nytt igen. förstår inte hur man som vissa andra familjer kan vilja ha tio barn… phew….
February 15th, 2010 at 10:43 pm
Coolt! Skulle jag nog också göra om jag verkligen ville ha fler barn och tiden gick. Plus att du vet ju verkligen vad du ger dig in på eftersom att du redan har barn och kan göra ett väl genomtänkt val. Om inget annat händer - go for it girl! En ny man kan ju dyka upp när det är för sent för fler barn.
February 16th, 2010 at 7:07 am
Wow! Det här är något som är väldigt främmande för mig. Alla som kommenterat verkar liksom tycka att det är den mest naturliga sak i världen, men jag har lite svårt att få in det i skallen. Alltså vad som händer. Hur tankarna går. Hur man känner sig. Lika lite som jag kan förstå de mindre “tekniska” delarna av en graviditet kan jag greppa det här. Men spännande är det!
February 16th, 2010 at 7:52 am
Jag blir varm i hjärtat när jag läser Danmark. Du vet vad du vill, du! För tusen år sedan, innan Bull kom, hade jag små fantasier om att förfalska Pelles namnteckning och åka till Umeå och få tillbaka ett av våra frysta embryon alldeles på egen hand. För syskon till Bill ville jag ju ha. Att man klarar det hela själv är det ingen tvekan om. Man klarar en krisande karl som uppför sig som en tredje unge också om det kniper.
February 16th, 2010 at 7:53 am
Love är så fint!
Man ska skaffa så många barn man orkar och hinner med. Med eller utan man. Barn behöver syskon som du brukar säga.
February 16th, 2010 at 3:25 pm
Om jag är barnlös vid 30 så sticker jag också till Danmark. Det hotar jag gubben med härhemma.
February 16th, 2010 at 3:55 pm
Jag tror inte på att barn behöver just ett syskon men de behöver andra barn i sin närhet sedan kan de mycket väl vara kusiner eller vänner. Som barn som inte har biologiska föräldrar; Det blir ju folk av dem med om de har någon annan vuxen förebild i deras liv. Men alla kan inte “skaffa” fler barn (som jag själv), det är ju verkligen ingen självklarhet. Men jag tycker det är fantastiskt att du kan tänka dig att skaffa ett barn själv, det är att ta ansvar för sitt eget liv och sin vilja. Kram
February 16th, 2010 at 6:43 pm
Bra inlägg!
Vetskapen om att du faktiskt kan åka till Danmark för att försöka få till syskon till Peo, gör att du inte behöver vara stressad för att finna Mr Right. För just den stressen kan nog göra att man blir förblindad i letandet.
Sen hoppas jag såklart att du hittar honom runt nästa hörn (eller varför inte bland kändisarna på din gata) och att du snart blir gravid och ni lever resten av era dagar lyckliga tillsammans.
Kram
February 16th, 2010 at 8:38 pm
Aggie: Ja, varför inte, liksom?
Ansco: Värt allt. Är inte tvärsäker på att jag vill ha fler, men skulle jag bli det så måste man ju se över alla alternativ
Tack för tipset, bloggat om det…
Annah: Det förstår jag. Du har i alla fall två små underverk i ditt liv, inte illa!
Kajsa: Det som känns mest tungt är att veta om att jag (troligtvis) mår lika illa första 14 veckorna som tidigare. Tufft att fungera och vara mamma “själv”, så att säga. Men det går ju, allt går!
Peter: Tror inte alla tycker det är helt naturligt. Framförallt inte den skaran som har svårt att själva få barn. Det handlar inte om desperation, snarare att jag vet att jag kan göra ett aktivt val - så varför inte agera på den möjligheten? Det som eventuellt skulle hålla mig tillbaka är tanken på jag valt bort en “riktig” pappa för mitt barn - och en vacker dag måste förklara det för honom/henne.
Maja Gräddnos: Iiiih, vad spännande att läsa det du skriver…! Tänk om om inte vore, liksom. Vi är vår egen lyckas smed!
Annica: Ja, i min värld väljer jag gärna syskon till min Peo
Sarah: Härligt!
Superquinnan: Definitivt ingen självklarhet att kunna få barn. Det är en gåva verkligen. Skräcken är att vilja, men inte kunna. Så har jag i alla fall fått ett…
Jag och mina små: Hehe, kanske ska sätta upp lite lappar i mitt neighborhood
February 16th, 2010 at 9:22 pm
En kompis till mig har två barn. Ett barn med en (ganska frånvarande) pappa och sen ett barn som kommit till i Danmark. Hon är ensamstående och valde Danmark för att hon ville ha barn och hon ville ha syskon. Vet inte om du redan hittat sidan, men här kan man läsa lite mer.
http://www.femmis.se/
February 17th, 2010 at 7:15 am
Ja visst. Och valet är ju ditt, vilket är helt kalasbra. Jag kritiserar absolut inte.
Men jag har ändå inte förmågan att sätt mig in i tankegångarna, och jag undrar rätt mycket över vad som e g e n t l i g e n rör sig i huvudet på kvinnor när det gäller föräldraskap och graviditeter (ni är för all del ganska mystiska överlag ;)) nuförtiden, i synnerhet som jag själv just nu väldigt gärna skulle vilja ha fler barn. Men det är ju lite besvärligare att inseminera för min del
February 17th, 2010 at 8:15 am
För att uttrycka det annorlunda: en stilla undran över något jag aldrig kommer att förstå.
February 18th, 2010 at 9:11 pm
Jonna: Wow, på riktigt alltså! Har inte varit inne där tidigare, ska kolla!
Peter: Hehe, ja, vi är mystiska varelser
Hoppas du också får utstå lite hormonsvängningar framöver då (ja, den kommande andra hälften, inte du)…!
February 20th, 2010 at 5:33 pm
Fab - jag skulle också ha kört Danmarksspåret annars - lätt!!
February 21st, 2010 at 9:11 am
Jess: Amen.