Småbarnsåren innebär för de allra flesta sömnbrist. Gudarna ska veta att det innebar det för oss. Bidrog väl inte direkt till harmoni, om man säger så. Ville ge en rak höger till mamman som alltid ojjade sig över ett ynkauppvaknande under en hel natt. Vad f@n är problemet, ungen somnar ju efter en kvart?! Perspektiv, tack. Tolka mig rätt, men det värmde i hjärtat att läsa denna artikel. Tackar gudarna för att Peos sömn bara strulade de första åren.
Pratar med Peo om vad han får ifall han gör nummer två i toan.
- Du får vad som helst i hela leksaksaffären. Vad som helst! - Då veljer ja en fåtölj som e glittrig me rosa å lila.
- Okej. Ja, gubben, du får välja det du gillar mest. - Ja vill ha två saker.
- Om du gör det två gånger i toan. - Hmm. Ja vill ha fåtöljen bara.
Länge sen VAB. Så det var dags. Feber. Piggelin, pärlor, Tingeling, kramar. Perfekt när Peo ska till fjällen imorgon. Själv är han positiv. Ja e varm nu. Imorron e ja inte sjuk, då ska ja till fjellen.
Favoritgrejer är bollar, legobygge, kludd, lera, kulbana.
Peo gillar att ha en bebis i magen. Där finns oftast gossedjur, bollar, ficklampa.
Andra om: barn, sjuk, feber, positiv, VAB
Hemma igen. Fredagsmys med kompisarna. Vid läggdags vill inte Peo sova. Han måste göra nåt först. Dammsuga. Det ligger popcorn på golvet och ungen vill dammsuga. I rest my case.
Vandrar hem i natten. Kort klänning, stora snöflingor. Pulsar uppför backarna. Halkar i snödrivorna. Ser säkert skitpackad ut, trots att jag inte är det. Inte en bil, inte en människa i sikte. Vindstilla. Bara vit snö i mörkret. Kommer hem, kryper ner i sängen där jag och Peo sover när vi är hemma på ön. Saknad. Imorgon är han här. Lilla lillälskling, vad jag längtar efter dig.
Vi hänger fortfarande med Liv. På väg hem i bussen gormar Peo: - Titta mamma, han e svart!
- Ja, det är han. En del människor är det. - Varför e han svart?
- Alla är olika. - Ja, vi e gula.
Peo har börjat intressera sig massor för att kolla gravidbilder, bebisbilder och video på sig själv. Leker att han är bebis igen. Detta är ju lite gulligt såklart. Trodde bara inte att det skulle göra så ont att blicka tillbaka några år. Minns den här som igår. Än idag. Känslan den dagen. Tretton dagar efter Bomben.
Ikväll bet Peo pappan. För att han inte fick som han ville. Kändes skönt att höra. Yes. För han trotsar sällan. Bits aldrig. Men förra veckan hos mig var han helt omöjlig. Varannan dialog avslutades i tårar. Allt var fel. Ja vill inte vara me dej. Ja vill vara me pappa. Testa, testa. Så, ja, det är skönt att höra att det är fullt ös även hos pappan.
De flesta har smeknamn på sina små. Även jag. Peo kallas mest för Mammas lilla lillälskling, Pruttrumpa och Snuttis. Flitigast använt är Bubben. Bubben! Det är Bubben hit och Bubben dit. Stackars barn. Enda försvar är att det var Storasyrran som började. Så det så.
Note: Enligt Google så kallar många sina barn, hundar och katter för Bubben. Hm.
Andra om: barn, namn, smeknamn, mamma, förälder
Ungen gillar rollspel. Började några månader före 3-årsdan. Kommer mer och mer. Så jag säger det igen. Det finns en anledning till att barn ska ha syskon.
Om Peo får välja, så käkas frukost framför tv:n. Minst en halvtimme. Yoghurt med Cheerios, juice, smörgås med leverpastej eller kaviar. Ibland drickyoghurt eller O’boy också. Gillar te som bara den. Mammas pojke.
Julen är här. Två veckor ledigt. Snö på julafton för första gången på åratal. Har Peo för tredje året i rad. Den bästa julklapp man kan få. God Jul alla!
Peo är hemma. Livet känns mer helt. Det är lite halvt utan honom. Därför ser jag inte fram emot julledigheten sådär vansinnigt mycket. För det blir många dagar utan Peo. Förstår fullkomligt varför många människor bävar julen. Den “ska” vara fylld av glädje, frid, kärlek, nära och kära. Det blir ensamt utan de nära och kära. Men värst är det för de som inte har några nära eller kära alls. Så jag kniper igen nu.
Luciafirande på dagis. Snön började falla. Ungar överallt. Alla mammor och pappor var där. Så även vi. Och en rad andra separerade föräldrar. Skruvat. Och mysigt. För vår pepparkaksgubbe var ju där och sjöng för full hals.