Pappan fyllde 40. Sorgsen på vägen hem. Livet tar sina vägar, barn på halvtid och allt det där. Peo undrade varför jag var ledsen. Drog till med att jag kände mig lite ensam. Idag har Peo berättat för alla på dagis att mamma var ledsen på pappas kalas för att hon inte har några kompisar. Trevligt trevligt.
Allvarligt. Trodde aldrig jag skulle få se marknadsföring för bröllop på Centralstationen. Där jag vigdes. Yet, here it is.
Andra om: marknadsföring, bröllop, vigsel, Centralstationen, tävling
Nu är den kul igen! Melodifestivalen. Blev två dåliga år, nu är vi back on track. Betyder det att jag gått vidare…?
Andra om: Melodifestivalen, schlager, event, bearbeta, känsla
Peo har börjat intressera sig massor för att kolla gravidbilder, bebisbilder och video på sig själv. Leker att han är bebis igen. Detta är ju lite gulligt såklart. Trodde bara inte att det skulle göra så ont att blicka tillbaka några år. Minns den här som igår. Än idag. Känslan den dagen. Tretton dagar efter Bomben.
Febersjuk, Alvedon-hög 1-åring. Yes, dagisinskolningen tog sex veckor.
Andra om: barn, småbarn, bebis, utveckling, förälder, minnen, trotsa, bearbeta
Idag är det tre år sen vi gifte oss. Minns det som igår. Vi var lyckliga. Peo somnade på vägen dit. Fridfull, ovetandes. Livet kan vända snabbt. Tänk på det. Ta tillvara det du har. Vårda. Idag. Nu. Alltid.
Foto: Hanna Teleman
På väg till Centralstationen.
Andra om: giftermål, vigsel, kärlek, familj, lycka, tänkvärt, separation
Luciafirande på dagis. Snön började falla. Ungar överallt. Alla mammor och pappor var där. Så även vi. Och en rad andra separerade föräldrar. Skruvat. Och mysigt. För vår pepparkaksgubbe var ju där och sjöng för full hals.
I somras stortjöt han hela sommaravslutningen igenom. Den här gången sjöngs det.
Andra om: barn, Lucia, fira, dagis, snö, föräldrar, pepparkaksgubbe
Det har gått två år. Skulle vilja säga att det tog 1,5 år att “bli sig själv” igen. För mig. Från bomb, till accept att sagan var slut. Från vakum, till strävan efter mer. Lång tid, fast ändå inte. Det är en klyscha. Men det stämmer. Tiden läker alla sår. Nu vill jag ha mer. Hit med mer.
Andra om: separation, skilsmässa, känslor, tiden läker alla sår, bearbeta
Life is not about waiting for the storm to pass,
it is about learning to dance in the rain.
Passande mantra för pessimister. De som ser halvtomma glas. De som gått igenom en separation. Eller skilsmässa. Jag gillar andemeningen. Övat ett tag. Varit jävligt danssugen över ett halvår.
Det finns 200 000 singelmammor i Sverige. Det skulle jag ha velat höra när bomben slog ner för snart två år sen. We’re not alone.
Andra om: singel, singelmamma, statistik, ensamhet
Snart två år sen bomben. Ett drygt år sen skilsmässan. Förra sommaren trodde jag att jag kommit långt, så långt. Färdig liksom. Helt fel. Emotionella verkligheten slog till. Har varit en resa. Idag mår jag bra. Förutom magen då, men det är en annan femma. Det var okej att resa med pappan. Emellanåt tufft. Finns ju en historia. Men det var rätt att åka. Få bekräftat än en gång att han är en fantastisk pappa, vet att Peo har det bra när han inte är med mig. Det är värt oändligt mycket. För mitt eget välbefinnande.
Andra om: separation, skilsmässa, känslor, emotionellt, föräldrar, semester, resa
Livet rullar. Ljusa kvällar. Försmak av sommar. Helt annan känsla i kroppen jämfört med för ett år sen. Mycket vatten har runnit under broarna under detta första år av vannanveckor. Vem kunde ana att jag och pappan idag skulle ha en bra föräldrarelation. Det har vi. Det har tagit tid, men jag är oerhört glad för det och hoppas det håller i sig. Tar inget för givet.
Andra om: känsla, separation, tankar, relation
Den här månaden har jag Peo mer än bara varannan vecka. 20 av 28 dagar. More or less. Nu gör det ont. Värker i mammahjärtat. Längtan efter de små kramarna, kiknande buset, morgonmyset. Lilla älskling, du borde vara här. Det känns fel att vara ifrån dig. Det var inte så här det var menat att vara.
Andra om: barn, småbarn, förälder, delad vårdnad, kärlek, längtan
För ett år sen flyttade vi in. För ett år sen hände det värsta. Kommer ihåg känslan. Och hur den första mammaveckan var. Tack och lov att människan är ett vanedjur. Att det går att vänja sig. För det gör det ju…… right?
