Kollar igenom resan in i varannanvecka-livet. Ser att jag kommit långt. Det har gått snabbare än väntat. Största anledningen är att Peo är mår tipptopp trots flaxandet. Och kanske var jag inte så lycklig som jag vill tro. Gör ont att upptäcka det. Hur kan man vara så blind? Inte se det självklara. Hånskrattar när jag läser detta. Snacka om att vara ute och cykla.

Andra om: separation, lycka, ilska, sorg

Satan i gatan vad mycket det är nu. Hektiskt på jobbet och privat. Men allt börjar sätta sig. Nya tjänsten, ekonomin, vänja mig vid varannan-veckorna. Det där sista funderar jag en del på. Hur det kunde gå så snabbt. Klart jag längtar efter Peo när han inte är här. Men det känns inte längre som jag ska gå sönder. Förklaringen är tredelad. Känner mig inte lika ensam som för några månader sen. Vet att han har det bra hos pappan. Och jag har aldrig “bara” varit mamma. Har varit Camilla hela tiden.

Andra om: jobb, jobbet, ekonomi, separation, längta, längtan

Återigen måste jag tänka mig för vad jag skriver. Kan i alla fall säga att eurovisionsschlagerfestivalen inte är på topplistan just nu. För att utrycka sig milt. Påminner bara om Skiten. Den aviga schlagerkänslan hjälper inte till.

Andra om: ESC, Eurovisionsschlagerfestivalen, Eurovision Song Contest, schlager

Kanske finns det hopp. Till en bra kommunikation. Framöver. Det jobbiga är bara att det är absolut skitjobbigt att känna så. Att ens tänka den tanken. Det är enklare att stänga av. Mycket enklare. Att vara arg och frustrerad och för allt i världen inte stryka ett streck över det som hänt. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den här nya känslan. Försöka bli förbannad igen kanske.

Andra om: kommunikation, relation, relationer, känslor

Kanske är lite trasig ändå. Kan inte se på Extreme Home Makeover utan att tokgrina. Tokgrina. As usual.

Andra om: sårad, gråta, känslor

Lämnade Peo på dagis i morse. Nu är han ifrån mig fem nätter. När jag gick därifrån kom klumpen i halsen. Fuktiga ögon. Gick inte att stänga av. Det känns fel att det är så här. Jag accepterar det enbart för att jag måste. För Peos skull. För att han mår bäst av att träffa båda sina föräldrar lika mycket. Och sin storasyster. Annars hade jag gjort allt för att ha honom hos mig mycket mer. Inget snack. Det här är för Peos skull.

Andra om: barn, mamma, föräldrar, acceptera, sakna, saknad

Nån spärr. Gråter inte längre. Bästa medicinen är att lyssna på sorgliga sångtexter. Sätt på Cry med Rihanna så öppnar sig kranarna. Får den mest rutinerade knapp-tryckare att bryta ihop. Halleluja för musik.

Andra om: gråta, Rihanna, musik

Hej, jag heter Camilla. Jag är en 34-årig frånskild småbarnsmamma.

Om någon, för tio år sen, beskrivit min framtid på det viset - så hade jag gapskrattat och sagt “aldrig, inte jag”. En stabil tjej som önskar kärlek, trygghet och många barn hamnar inte där. Det där händer inte mig. På allvar.

Andra om: känslor, svek, svika, framtid, separation, skilsmässa

Idag har jag hört ett nytt ordspråk. “The best revenge is a good life“.
Tack kära cybervän, gillar det starkt. Så vill jag leva. Ett lyckligt liv. Är inte harmonisk än, snarare destruktiv och rastlös. Och fortfarande arg. Försöker fokusera på vad jag mår bra av. Inte på att göra jordens smartaste val. Det går bra, men tar inte bort ilskan. Långt ifrån.

Andra om: känslor, svek, svika, separation, val