- Mamma, ska vi ballonga? säger Peo.
Sen ringer det på dörren. Polarna, bollar och kurragömma lockar. Mamman kan fetglömma ballongandet, killen ska ut med sexåringarna på gården igen.
Peo följde med pappan och storasyster när hon skulle till tandläkaren. Passade på och fick göra 3-årskontrollen samtidigt. Peo berättar på telefon: - Vi tog en spegel å lyssnade i munnen om den va klar. Sen fick ja en tandbårste å bokmerke. Sen va de klart.
Inte visste jag att Bolt är en tårdrypare. Peo tittar på mig. Funderar lite. Säger sen med varm och stadig röst: - Om du e lessen, mamma, så blir ja lessen sjelv.
Min son ska på utflykt på torsdag. Utflykt. Han är drygt tre år och ska ta med matsäck i ryggsäck till dagis. Shit. Vilken fet milstolpe. Nej, nu måste jag gå och gråta en lyckotår.
I onsdags skedde det. På dagis. Peo. Bajsade. I. Toan. Trumpeter. Halleluja i kör. Det är fantastiskt. Det är underbart. Nu återstår bara att få honom att alltid göra det i toan. På dagis och hemma. Ingen självklarhet.
Vi pratar om mormor och morfars katt. - Lilla Gumman sover på mormors mage. Han vill de.
- Hon. Man säger hon, Lilla Gumman är en flicka. - Nej mamma! Han e en katt!
Vi bor i huvudstaden. Reklam överallt. Peo har koll. Pekar på busskuren, det här godiset måste vi köpa, mamma. Och vid tv:n, men de e bara lite klaam, va? Ja, gubben, det är bara lite reklam.
Läser saga. Släcker lampan. Ligger bredvid, kramas. Berättar hur mycket vi älskar varandra. Går ut. Går in, stoppar om några gånger. Somnar själv. Låt mig minnas att det tog knappt tre år för min son att lära sig att somna själv.
Peo hänger med grannbarnen. Två killar, 6 och 8 år. Frågar snällt om han får gå ut efter middagen. Sparkar boll en hel timme, vill inte gå in när jag ropar. Nästan 3 år. Min älskling.
Ikväll var det vårstädning i bostadsrättsföreningen. Halv åtta kom jag på att Peo borde legat i sängen för länge sen. Nedbäddad filosoferade han som vanligt om pappa och storasyster. Var de är någonstans. - Var e Emma?
- Hon är hemma hos sin mamma. - Å min mamma e hemma hos mej.
Funderat på om Peo skulle få en cykel i 3-årspresent. En “riktig” med stödhjul. Idag ringer pappan. Han har köpt en. Tre veckor före Peo fyller år. Kul. Not.
Killen älskar att göra halsband. Fina, glänsande pärlor ska det vara.
Men det är ju inte så enkelt alla gånger när man är kräsen. - De gååår inte. De e svårt. Dom här pälona funkar inte.
Trollet vaknar och gallskriker en timme efter jag lagt honom. Andra kvällen på raken. Snälla, säg inte att de där jäkla utvecklingssprången håller på ända upp i skolåldern. Eller att han är sjuk.
