|
Min barndagbok Peo kryper för glatta livet. Jag skriver mer och mer sällan. Tyvärr. Men nu blir det mindre datortid när Peo helst vill leka och sjunga. 7-9:e månaden kommer här. 
7-9:e månaden Peo är 30 veckor och 5 dagar = 7 månader 
Peo kryper ju sen några dagar tillbaka. Han lär sig snabbt. Försöker ställa sig upp mot saker, det går ganska bra, men det är vingligt. Han börjar visa tendenser att komma in i den där mammiga perioden. Men han blir inte så där tvärarg om jag lämnar rummet. Vi leker tittut massor så det kanske har hjälpt? Att han förstår att mamma inte försvinner om hon inte finns i synfältet liksom... Well, hursomhelst hoppas jag att det inte blir för mammigt, speciellt nätterna!Stortrivs när vi hittar på grejer. Babysalsa, Rum för barn på Kulturhuset, fika och leka med bebiskompisar, allt duger! Peo är 32 veckor och 1 dag 
Peo är hängig och förkyld. Andra gången han snorar. Har aldrig haft feber. Peppar, peppar. Han sitter nu också, sen några dagar tillbaka, helt själv.Han kryper på som bara den, ställer sig upp mot allt nu. Väggar, soffan, soffbordet, kökslådorna, datorbordet, sängen, badkaret... Allt är spännande. Balansen blir bättre och bättre, inte lika många fall nu. Ibland släpper han taget och står själv, men inte länge. Att stå upp är bara kul en stund, sen kinkar han och vill komma upp i famnen igen. Han är väldig mammig och vill helst av allt bara vara i min famn. Man hör skillnad på skriket mot annat gnäll, det är mer fejkat liksom. Tänk att de manipulerar så där redan. Vi försöker hitta på många grejer, men såna här dagar när han är hängig då får till och med babysimmet stå över. Det är för gnälligt. Då gäller det att hitta de där bästa glädjeämnena, som till exempel att se sig själv i spegeln. Smajlar och flirtar med sig själv i mammas famn. Han käkar i princip vad som helst i matväg, äter trots att han är lite sjuk också. Sover typ 40 min kl 10 och 40 min runt kl 14. Måste ibland också få sova 20 min runt kl 18 för att klara sig ända fram till läggdags kl 20. 
Nätterna är helt omöjliga. Han kan inte längre somna själv i egen säng. Kan inte heller somna om själv. Han är supertrött, men vill bara upp i famnen. Och eftersom han ställer sig upp i sängen och svajar så vågar vi inte låta honom ramla ner. Så vi går in och lägger ner honom igen, vilket förstås inte hjälper. Pelle brukar sköta läggningarna, enklare eftersom han bara vill ha tutte av mig. Man ska enligt 5-minutersmetoden, vilken vi använt, bara gå in och lägga ner honom första gången. Sen ska han stå där och skrika. Och vi ska gå in var femte minut och säga "du ska sova nu, natti, natti". Men eftersom han inte vet hur man sätter eller lägger sig ned, utan ramlar och slår sig, så vågar vi inte. Rätt eller fel. Han har i alla fall såklart lärt sig att vi kommer när han skriker. Han är inte dum, lillskiten.När han väl somnat för natten, så vaknar han efter en timme. Så där som det var i början. Länge hade vi en period när han sov i tre sköna timmar, för att sen vakna upp för första gången. Den tiden är förbi! Nu vaknar han 2-3 ggr före vi går och lägger oss. Skriker sig inte till sömns utan envisas att han ska upp. Somnar bara i Pelles famn. Jag försöker inte ens, han blir bara tvärledsen hos mig. Vill bara få bröstet. Hoppas detta går över relativt snabbt, det tär verkligen på sömnen. Jag sover med Peo varenda gång han sover, om vi inte är ute med vagnen förstås. Det är nog därför man överlever. Blir minst 4 uppvaknanden varje natt efter vi gått och lagt oss. Totalt alltså 6-7 uppvaknanden totalt varje natt. Och en del har ungar som bara vaknar en gång...! Fattar de hur bra de har det?! Lycka. Peo är 35 veckor = 8 månader 
Peo har gradvis under de senaste två veckorna blivit extremt mammig. Han ska vara tätt inpå mig, klamrar sig fast i huden eller kläderna för allt han är värd, suger på min haka och busar gärna nära, nära. När Pelle ska lägga honom blir han galen, vill bara ha tutte. Bara mamma duger. Senaste veckan har han arbetat sig upp till en panik-nivå där han frustar och spottar av ilska. Han låter totalt olycklig på ett nytt sätt som vi inte hört förut. När han väl kommer till mig så hickar han och andas kort och ytligt en lång, lång stund innan han blir "trygg" och avslappnad igen. Minsta försök till att ta bort honom från min närhet straffar sig direkt med panikskrik. Hjälp.Den 19/12 gifte jag mig med Pelle. Han friade ju till mig för två år sedan när vi förlovade oss. Nu frågade han mig igen om jag ville gifta mig med honom och jag sa såklart "ja". Sagt och gjort, en kvart senare var vi gifta! Peo sov hela tiden i vagnen. Efter vigseln åkte vi till lokal för att äta middag. En bunt med nära och kära vänner dök upp, de visste ingenting. Peo klarade kvällen okej trots att han var trött. Det var en del gnäll, men fick han bara vara hos mig när det var som värst så var han tyst. Somnade lagom tills vi skulle hem i taxin. 
Vi åkte till New York den 21-26/12. Hela familjen, Emma också. Det gick kanon på flyget dit, då funkade det att Pelle vaggade honom när han behövde hjälp att somna om. Vi fick dessutom en bassinett på väggen att lägga ned honom i. Sov en del i den. På vägen tillbaka kunde han inte somna om utan mig, låg mycket vid bröstet. Jag sov knappt nånting. Men inget ont i öronen eller så. Fick han bara krypa omkring lite så var han nöjd.I USA gick Peo helt och hållet på svenskt tid. Vaknade vid kl 02-03 varje natt (dvs kl 08-09 svensk tid) och var pigg ett par timmar tills det var dags för förmiddagsluren. Somnade om och vaknade lagom tills vi andra skulle upp för dagen. Så omställningen hemma igen uteblev liksom. Han var redan på banan. Skönt! Under dagarna på stan sov han en del i vagnen. Men allt eftersom dagarna gick blev han mer och mer gnällig när han satt där, ville upp. Sista dagen hjälpte det inte ens att ta upp honom. Han var ändå arg. Hjälpte att han fick komma till mig lite. Mammig värre! 
Vad gäller färdigheter så kryper Peo för fullt. Det går snabbare och snabbare att ställa sig på knä, att ställa sig upp och gå längs med möbler, ta sig från sittande till krypande. Balansen är mycket bättre nu, vi använder inte tyghjälmen längre. Han pratar mer och mer, testskriker och gurglar. Överlag en väldigt glad skit som vill bli underhållen och få full uppmärksamhet. Han leker en del för sig själv, men vill gärna vara tätt intill eller hänga på byxbenen. Älskar tittutlekar och när man gör konstiga ljud.Peo äter i princip allt. Började med smakportioner när han var 4,5 månader. Jag slutade amma dagtid när han var 6 månader. Vid 7,5 månaders ålder började han få grövre mat med bitar i. Lite sätta-i-halsen-syndrom där i början, men annars så har det funkat bra. Nu äter han grövre mat och tuggar smörgåsrån för glatta livet. Dricker vatten ur pipmugg. Han är matglad, tack och lov. Men vid 8-månaderskontrollen idag visade det sig att han växt 3 cm och bara gått upp ynka 125 gram på två månader. Så nu ska vi ha olja i all hans mat. Peo kan inte somna själv. Kan inte heller somna om själv. Han vaknar efter bara en liten stund när han väl somnat in. Tar pappa upp då så har han börjat bli jättearg på sistone, tittar efter mig. Sådär håller det på nätterna igenom. Fast vi orkar inte hålla på när vi själva gått och lagt oss. Då tar jag upp, han får ligga i sängen tätt intill. Vaknar såklart ändå, men han skriker i alla fall inte. Vi ska ta tag i nattningen när mammigheten "gått över" lite grann. 
Peo har fortfarande storlek 74, det funkar bra. Overallen har vi ännu inte haft användning av eftersom det är så himla varmt ute. Vi har oftast bara en tröja och tunna dunjackan på, med åkpåsen över. När det blir minusgrader får vi se. Vi har väldigt lite kläder till Peo, eftersom han växer och ändå inte kräks nåt eller skitar ner sig. Blir väl annorlunda när han börjar äta själv.Säger man åt honom på skarpen med "aj aj", så blir han ledsen. Han förstår precis vad man menar. Efter att konsekvent ha sagt "aj aj" till kontakterna så rör han dem inte längre. Peo är 35 veckor och 6 dagar Peo säger "mamma"! Han har sagt det ett tag nu, men inte riktigt fattat att det är just jag som är mamma. Pelle tycker det är sådär, försöker få honom att säga pappa istället. Peo är superkaxig och kryper så fort ibland att han liksom missar ett steg. Tippar över och blir ledsen. Annars är han inte så jättesjåpig att han skriker varje gång han ramlar. Hänger helt och hållet ihop med hur vi beter oss. Och vi sjåpar oss inte med honom. 
Han spelar på läpparna med fingrarna sen några dagar tillbaka. Blir mer och mer tydlig i när han blir förbannad, till exempel om han inte får som han vill eller inte får ha nån speciell grej. Visar vilja. När han ska läggas ner i sängen blir han ledsen. Vi säger som vi alltid sagt, dvs "Nu ska Peo sova. Natti natti". Han förstår redan innan man kommer till sängen och börjar gråta ledset. Så snart mammigheten lagt sig lite, så börjar vi om igen med att lära honom att somna själv i egen säng.Peo är 37 veckor Peo pratar fortfaranden en hel del, inte jättemycket, mest olika skrikljud, bfmm, ff, hffm och så höga skrik i trappuppgången där det ekar kul. Han kryper jättesnabbt nu, klarar trösklar utan problem, går längst med sofforna i vardagsrummet, fram och tillbaka. Av nån anledning är det lättast enbart medsols runt just soffbordet. Han når det som ligger i mitten på bordet, så man får vara på sin vakt med grejer där. Allrahelst varmt kaffe. Han ramlar överhuvudtaget väldigt lite nu, det är nångång ibland bara. Han klarar med lätthet, sen en vecka tillbaka, att ta sig från; stående/krypande till knä/sittande, knä/sittande till stående/krypande och böja sig ner för att ta en grej från golvet och resa sig igen. Avsevärt bättre balans än tidigare. 
Jag läser en del i boken "Att växa och upptäcka världen", som jag fick av Hanna när Peo föddes. Enligt den har han precis klivit in i kategorivärlden, i vilken han kommer att befinna sig de närmaste tio veckorna. Han börjar förstå att världen går att dela in i grupper, exempelvis att hans mjukiskatt och katten i boken är just "katt". Han älskar att man frågar "var är... katten/bollen/boken?". Sen kryper han stolt efter den och blir överlycklig för berömmet han får.Vi rullar boll också. Sitter mitt emot varandra och rullar fram och tillbaka, jättekul tycker Peo. Han förstår nu också att alla bollarna, oavsett storlek, är "boll". Tydligen så är allt det här nya i kategorivärlden väldigt traumatiskt, vilket antagligen är anledningen till att han sover som en lättväckt uggla, äter som en fågel och testar hela tiden. Peo är 39 veckor och 2 dagar = 9 månader Peo övar på bokstaven T väldigt mycket. Senaste veckorna tittar han också efter lampan när man frågar var den är. Samma sak med klockan, katten, bilen, bollen, boken osv. Han står mycket själv nu. Går mer vant och säkert nu vid möblerna, ramlar bara ibland, mest när han ska vända sig om och sällan från stående. Han tar nästan ett steg när han ska gå mellan oss, det är på vippen att det känns som han ska börja gå. Den här månaden definitivt, känns det som. 
Peo gillar att läsa böcker. I början "läste" vi mest djurböcker med roliga härmljud. Nu är favoriten Max lampa. Det märks att han förstår, ja, hälften i alla fall...Vi har inte kört igång projekt "somna-själv-i-egen-säng" (igen) än. Jag är redo, men Pelle drar sig lite. Det är ju faktiskt fjärde gången. Fast tre av gångerna har det ju blivit sjukt och tänder i vägen. Men ändå. Ammar Peo när han ligger i sängen på natten, dvs från det att jag går och lägger mig för då vaknar han. Hör prasslet i täcket, jag svär! Blir när han ska somna på dagen också (45 min ca kl 10, 45 min ca kl 14). Han har liksom inte lärt sig ännu. Eller rättare sagt, vi har inte lärt honom ännu. Men det är verkligen dags, som det är nu så vaknar han 3-4 ggr på kvällarna innan vi går och lägger oss och då är det Pelle som får gå och bära i famnen. Sen när jag lägger mig, så ligger han som sagt som en sugpropp där till morgonen. Vi hittar på mycket grejer, tycker jag. Sångstund på Medborgarplatsens bibliotek, Rum för Barn på Kulturhuset, leker med kompisar... Annars är vi hemma och softar, men då blir Peo mer krävande, det är liksom inte lika stimulerande. Såklart. Vi går steg 3 på babysimmet. Eftersom vi missade de tre sista gångerna på steg 2 och en gång nu på steg 3, så märks det att Peo inte är lika "på" som innan. Eller så beror det på att han är som klistrad i min famn, vill inte lämna mig. Hur som helst så är han duktig, men som sagt lite mer försiktig än förut. 
Peo blir inte arg om något annat barn tar hans grejer. Däremot blir han jättearg om vi tar nåt ifrån honom. Han gillar att äta kex, delar med sig om man sträcker fram munnen och vill smaka. Han slänger ner allt från bordet när han sitter i barnstolen, samma sak vid kökslådorna. Det är framförallt kul att banka och att slänga iväg grejer just nu. Kasta gummiankor i badkaret. Han är väldigt lätt att läsa av, berättar tydligt vad han vill eller inte vill.Hans senaste move är att skaka på huvuet från sida till sida. Det gör han till och från hela tiden. Som om han övar. Ser läbbigt galet ut. Peo är 42 veckor och 2 dagar Peo har börjat klättra och gå! Han klättrade mer uttalat när han var 9 månader och 1 vecka. Upp på klossarna i nya lära-gå-vagnen, upp på lampfoten osv. Efter några dagar höll pappa upp sin mobil och han tog 14 steg på raken! Trots att han var sjuk med feber. Nästa gång tog han 8 steg. Sen dess ligger det på 4-6 steg åt gången. Han har precis börjat att ta egna initiativ till att gå, vi behöver alltså inte locka honom. Rätt vad det är ser man honom knalla mellan tv-bänken och vardagsrumsbordet. Eller mellan badkaret och skötbordet. Häftigt! Han pekar ibland också. Fast mer undantag än regel än så länge. 
Peo blev sjuk den 5/2 och har varit sjuk över en vecka nu. Det började som en förkylning med feber. Läs mer här. Han var hängig och klängig. Febern gick av och till flera dagar, provade penicillin som han tok-kräktes av... Nu efter nio dagar så börjar det bli bättre. Fortfarande läskig hosta, men aptiten börjar komma tillbaka.Det tar på våra krafter att han är sjuk. Han vaknar oftare, alla rutiner är off. Mat oftare än var tredje timme, mer tutte än vanligt, sover illa, van att få ligga vid tutten hela tiden. Som det ser ut nu så lägger vi honom kl 20. Han vaknar var 30-60 min, då Pelle tar honom och vaggar i famnen tills han somnar. Antingen ligger han kvar där eller så läggs han ner i sängen eller soffan. Jag tar honom när jag går och lägger mig ca kl 23-00. Sen ligger han vid mig och snuttar hela natten. Håller på att bli knäpp av sömnbrist, samtidigt som jag har svårt att lägga mig tidigare. Vill hinna ha lite kväll också, efter Pelle kommer hem från jobbet ca kl 17.30. Peo pratar fortfarande inte så vidare värst mycket. Det är korta, hårda gestikuleringar. Mycket t, d och m. Han tycker mycket om när man frågar var saker är, till exempel klockan (som säger tick, tack), radion (som spelar musik) osv. Det märks att han hänger med. Vi utökar ordförrådet hela tiden. Senaste är rullen (hushållsrullen) och kylskåpet (med magneter på). Peo är 43 veckor och 2 dagar Peo har återhämtat sig helt. Fast nu har han nog fått nån annan förkylning, lite småsnorig och hostig. Men inte hängig gudskelov. Han sover oroligt, det är minst två uppvaknanden före vi går och lägger oss. Och minst fyra före morgonen. Jag sover alltid då han har sin förmiddagsvila, kring en timme. Annars vet jag inte vad jag skulle göra. Sänggång för mig borde vara vid tio, men det blir nästan alltid halv tolv. Kvällen tar slut så himla snabbt! 
Vi har gått på babysim nu igen. Missade ju tre sista gångerna på steg 2, som vi aldrig tog igen. Nu har vi missat tre av sex gånger på steg 3, men gick på återbad igår. Så nu har vi "bara" missat två av sex gånger. Vi räknar med att ta igen de sista två gångerna under de kommande två sista veckorna, genom två bad i veckan istället för ett. Peo sitter numera på kanten, jag försöker lura i honom i vattnet och när han pluppar i (eller jag oftast får ta ner honom), så vänder jag honom så han får hålla i stången själv. Eller så gör vi dubbeldyk, dvs man tar ner honom under vattnet två gånger på raken, han får bara dra efter andan en gång emellan först. Han är också på min rygg när jag simmar, får hålla i sig själv i mina axlar. Går sådär, men han gillar i alla fall babysimmet skarpt.Peo tar fler och fler initiativ till att gå själv mellan grejer. Om det inte är för långt väljer han att gå framför att krypa. Det blir oftast 6-10 steg, stadigare och stadigare för varje dag. Han älskar att leka med elektronikgrejer; mobilen, fjärrkontroller och miniräknare. Det ska helst lysa, blinka eller låta. Peo har sen en vecka tillbaka sagt "titta" och "tack" upprepade gånger. Det låter i alla fall riktigt misstänkt likt det. Det är "tack" när man ger eller lämnar grejer till honom. Det är "titta" när säger det själv, han härmas när man pekar på saker. "Mamma" har han sagt länge, men det tycker jag inte räknas som riktigt ord. Därmed så har inte det första riktiga ordet kommit än. I min bok i alla fall.
|
