Värkarna hemma Hur vet man när det är dags att åka in till sjukhuset? Hur vet man vilken bedövning man vill ha? Det vet man bara. När man inte står ut längre. Det här är min historia om hur Peo kom till världen. Jag var inte direkt rädd att föda. Man fattar ju att det kommer att göra ont, men har alla andra kvinnor klarat av det, så ska väl jag också göra det. Fredag den 21/4 
Fredagkväll den 21/4 började en ny typ av värk. Inte längre vanlig förvärk, det gjorde ont nedåt. Livmodermunnen? Man har ju ingen susning. En diffus känsla hela tiden, ibland starkt. Värkar ibland en gång i timmen, ibland en gång i halvtimmen.Lördag den 22/4 Kände mig relativt pigg förutom värkarna. Förväntansfull, det hela var så himla spännande! Så vi åkte iväg till Hägerstensåsens skola på loppis som Emmas klass anordnat. Det gick jättebra och värkarna kom bara sporadiskt. Lite besviken var jag allt. Fattade ju att det dragit igång, men kände mig liksom lite snuvad på konfekten. Kör igång då! På lördagkvällen den 22/4 blev värkarbetet något mer regelbundet. Var 20:e minut, sen var 30:e minut, 25:e minut, 20:e minut igen. Sen blev det bara tätare. Hela tiden diffusa smärtor nedåt. Varje värk varade ca 30 sek. Klockan kvart i tre på natten ringde jag och förvarnade SöS om att jag hade värkar 1-2 ggr på 10 min. De sa att de nästan hade fullt, men att jag skulle ringa igen när värkarna kom 3 ggr på 10 min. Skulle sitta i uppåt 1 min, nu var det "bara" 30 sek. La mig ner och sov i två timmar. När jag vaknade igen var värkarna mer brännande. Strålade ner på insidan av låren. Äntligen. Söndag den 23/4 Kl 07.40 Pelle vaknade och jag berättade om natten som gått. När vi gick upp strax därefter blev värkarna väldigt oregelbundna, kom bara ibland. Skit också. Så här höll det på ända till kvällen, inget jag led nämnvärt av. 
Kl 12.30 Kom blodslemblandat när jag var på toaletten (brunt). Jaha ja, så det är alltså så slemproppen ser ut.Kl 14.30 Mamma, pappa och systrar kom och fikade. De var i stan på släktträff och fikan var bestämd sen länge. Fast det skulle ju varit en bebis med förstås... Värkarna kändes inte farligt mycket alls. När sjutton tänker den här ungen komma ut?! Kl 19.00 Mer blodslemblandat (blodrött) och värkar med ca 10 min mellanrum. Kl 20.30 Värkarna började göra grymt ont och höll i sig 1,5 min. Lite tätare än innan också, som minst med 4 min mellanrum. Emma kröp i säng och vi berättade att det nog skulle bli en lillebror i natt. Sen skulle jag och Pelle kolla på en film. Vi valde mellan två och än idag vet jag inte vilka eller vilken vi valde. Allt var som en dimma, timmarna gick och jag blängde på Pelle som somnat i soffan. Lutade mig framåt över ena soffkanten i varje värk och andades djupt. Det gjorde så jäkla ont. Måndag den 24/4 Kl 00.09 Pelle sov fortfarande. Jag ringde till SöS igen och frågade om det stannar av mycket ifall man ligger ner. Var så trött, blev ju ingen sömn förra natten. De sa att kroppen bestämmer; stannar det, så stannar det. Annars fortsätter det. Well, det lät ju vettigt. Värkarna fortsatte med 2-6 min mellanrum. Det vill säga 2-4 värkar per 10 min. Men jag bet ihop, ville inte gå och drälla i nån sjukhuskorridor. Kvart i två stod jag inte ut längre, det gjorde så sjukt ont när värkarna kom. Inte så konstigt egentligen, jag var 5 cm öppen. Fast det visste jag ju inte. När värkarna kom var 1-3 min fixade jag det inte längre. Varje värk höll i sig i nästan 1,5 min, så blev det liksom ingen vila alls mellan. Kl 02.46 Jag ringde till SöS igen och sa att vi tänkte åka in. Fick be tanten i telefon vänta lite medan värkarna kom, det gick liksom inte att prata. När det var gjort så väckte jag Pelle. Han frågade om jag var säker. Eh, va! Vad f-n tror du! "Ja, älskling, jag är säker", fick jag ur mig. Vi packade det sista i väskan och beställde två taxibilar. Den första satt vi Emma i och skickade hem den till mamma i Hägersten. Den andra tog vi. Halvlåg i baksätet och kved, tänkte på den stackars taxichaffisen som fick göra en sån här härlig utryckning mitt i natten med en födande kvinna. Vi släpptes av vid Förlossningen, kom knappt ur bilen för värkarna. Pelle tog en sista cigg och ett djupt andetag efter det. Sen gick vi in. Kl 03.20 Vi skrevs in på förlossningsavdelningen.
|
