|
"Det känns som en dröm!" Min graviditet 4-6:e månaden 14+0 
Jag berättade för familjen att vi ska ha barn. Tänk att mamma blir mormor vid 48 års ålder! Och lillasyster moster vid 11 års ålder. Fasen, hur ska jag hinna få mina fyra barn innan 40?14+1 Jippie, över en månad kvar till ultraljudet. Då har ju för helsike halva tiden gått, är det verkligen som det ska vara?! Vi ska i alla fall ta reda på om det blir en Tarzan eller Jane. Ja, Pelle kallar honom Tarzan, det känns ju sådär. Ändå har jag anammat det och kallar numera också lillplutten för Tarzan. Tänk vad skönt symbiosa man blir. Not. 14+4 Nu har vi berättat för den blivande storasystern. Den blivande pappan skulle såklart skämta först och ropade på Tarzan, så hon trodde att det var en hund. Men det var det ju inte. Hon blev jätteglad och sa att "det känns som en dröm". Vill att det blir en bror, en syster kommer ta hennes smink sen och det vill hon inte. Kanske blir det mindre tjat om ett eget husdjur nu. Nu är det bara en sak som stör mig. Inte nog med att han inte vill ta på magen än, fastän den är så gott som platt. Nej, när det väl är dags så tänker han ligga på golvet som en avsvimmad, blöt pöl. Så var det tydligen förra gången. Man kan ju tro att han inbillar sig att han ska göra jobbet. 15+2 Håller på att organisera inför flytten om fyra dagar. Har tagit det lugnt, märker att det spänner i livmodern om jag stressar omkring. Har fått hjälp med att borra ner vitrinskåp, tavellister och annat. Armatur och gardinstänger är kvar. Köket är nästan tomt. Kläder ska ner i sopsäckar. Ja, inte slängas alltså. Låg i soffan och pratade med Lotta i en trekvart. Hade handen på magen, som så ofta nuförtiden. Har alltid undrat över havande kvinnor som gör så. Men nu vet jag att det beror på att man vill känna att det rör sig. Jag känner i och för sig för att jag väntar på ATT det ska röra på sig. Har ännu inte känt när jag haft handen på. Bara utan. Så låg jag där och pratade. Så kände jag nåt fjädertunt. Och så en gång till! Kan det vara...? Samma fjädertunna små kickar som jag känt förut. 15+4 
Å, vad det känns blandat att flytta. Jag vill ju bo med min älskling. Även om visionen jag hade för min familj inte innebar storstadsliv och trängsel på bussen. Tänk vad man gör för kärleken!Tarzan mår superbra, känner att det spänner och drar därinne hela tiden. Tror mig känna små fjädertunna stötar ibland också, mest nere på höger sida. Är det små minisparkar? Fast man ska ju inte kunna känna det ännu? Äsch vadå, Tarzan har megastarka ben. Ikväll ska jag börja packa på allvar. Jag har förberett en hel del senaste månaderna när jag pendlat i jobbet mellan ön och fastlandet. Bilen är såld, återvinningen är väck, pärmar rensade. Alla flyttkartonger finns på plats. Hur lång tid kan det ta att packa ihop 72 kvm? 15+5 Är orolig för att det fortfarande knappt syns på magen att Tarzan är därinne. Är allt som det ska? Snart är jag i femte månaden, borde han inte växa lite mer snart?! 16+1 Nu känner jag definitivt små sparkar därinne! De känns riktigt långt ner. Jag njuter! Han lever och är stark. Gudskelov, jag som äter så dåligt. Får jag i mig tillräckligt så han kan växa? Är inte rädd för sent missfall eller så, men det jag oroar mig lite över är ifall han får tillräckligt med näring. Eftersom magen inte växer så mycket? Hur mycket ska den växa, borde magen inte vara större? 18+2 Oj, vad han stretchar därinne. Det är huvud, armar och ben som far, kickar och trycker överallt. Och tydligen blir det bara starkare och starkare kickar också. Säger de som vet. Ser veeerkligen fram emot det. Måste fråga nån som är gravid om det är normalt att det drar ihop sig typ hela tiden. Blir som en stenhård boll. Precis som han protesterar, fastän jag skött mig och allt. Sovit, ätit okej, tar det lugnt... Tydligen så är detta vanligt, "förvärkar", men enligt böckerna så ska det väl inte börja än va? Tror att det här är för att den blivande modern ska vänja sig vid det som komma skall, jag... Jag är förbannad hela tiden. Inget passar och allt är fel. Pelle får ta mycket stryk. Det är ett under att han står ut med mina gnällrepliker som bara blurrar ut ur munnen före jag hinner hejda dem. 19+1 Magen svullnar mycket och jag börjar få lite lätt ångest för hur stor jag kommer att bli. Just nu är magen ganska behändig, liten och lagom. Tanken på en valrosskula som skymmer fötterna känns främmande. Kan liksom inte föreställa mig. Pelle verkar redan lagom sugen på min uppenbarelse. Vet att han tycker det är läskigt med Tarzan som konstant rör sig därinne. Det gör mig deppig. Vi jobbar och kommer hem, lagar mat, ser lite på tv. Känns som vi kramas mindre, men det är kanske inbillning. Vill ha mycket mer ömhet än vi ger varann just nu. Kanske kan jag inte resa runt på Melodifestivalen i februari-mars. Även om jag tar tåget. Tror att jag ska jobba till vecka 39, men tänk om orken är som bortblåst och man bara vill lägga sig ner och dö. Fortfarande är det ingen mörk rand på magen, den där man ska få över naveln. Hänger det ihop med att magmusklerna stretchas ut kanske, för i så fall har jag ju inte kommit så långt. Maria på jobbet sa att idag kom första frågan till henne om jag var gravid. Alltså börjar det synas för omgivningen. Nittonde veckan, inte en dag för tidigt. 19+2 
Vi har varit på ultraljudet nu. Fast det höll på att inte bli något. Klart det är strömavbrott på Söder just när vi ska dit. När vi dessutom ska kolla om det är en tjej eller en kille. Alla andra hade ställt in sina tider, vi var helt själva på mottagningen.Vi fick komma in på en gång. Läkaren hade fel journal, kom inte in i datorn och skrev sina noteringar på hushållspapper. Men allt det där försvann när vi fick se vårt barn. Pelle började flippra med mobilen direkt, sköt väl av en si så där femtio bilder och fånlog. Alla ben på plats, hjärnhalvor, hjärtkammare, magsäck, ögon. Skönt! Han låg och sög på tummen, skruvade sig och kickade runt med benen. Vilken syn. Mycket välväxt och fin, sa de, "kommer en vecka tidigare än det är tänkt". Jag som trodde att han växte dåligt, eftersom magen är liten. Hon bekräftade att det var en son. Hur säker är du, undrade vi. "Ska kolla en gång till... ja... 100%". Vi bara garvade. Vi visste ju att det var en kille. Visst är han fin? 19+6 Lotta och Seko tycker fortfarande inte att det syns så mycket. Nu börjar jag känna mig lite stor. Kläder måste vara stretch och töj, annars är det inte bekvämt. Bara att sova i trosor är blä, vilket jag i princip aldrig gör ändå. Blir riktigt äckelmätt om jag äter över en viss gräns. Tar miniportioner för att vara på säkra sidan. Tarzan växer ju uppenbarligen som han ska! Jag var 51 cm lång och vägde 2,9 kg när jag föddes. Trodde inte att jag var så lång! 21+2 
Det stramar om magen och han sparkar hela tiden. Fortfarande ingen linje under naveln. Är inte illamående när jag äter eller får halsbränna. Skönt. Fortfarande blir magen stenhård stup i ett. Vissa dagar mer. Lämnade in urinprov förra veckan för att kolla om det var urinvägsinfektion, men det var det inte. Vore skönt att veta ifall det beror på stress eller inte, så man kan anpassa vardagen därefter. Nu är det stressigt med jobbet. Magen syns mer och mer. Är lite småfrustrerad över att mina kläder inte känns sköna. Har vanliga kläder, men de är lite för säckiga på sina ställen.22+3 Det blev ingen julfest med jobbet. Magen var stenhård, inte skönt. Gick hem efter en timme. Nu börjar det puta mer och mer. Folk börjar upptäcka att jag är med barn. Fortfarande ingen linje på magen. Igår pratade Pelle och jag om att vi inte är supersugna eller jätte-längtar efter Tarzan ännu. Jag är lite stressad över det. Pelle tar det med ro, det kommer. Men jag borde väl känna mer längtan snart, jag känner ju sparkarna konstant. Tror det kommer när magen blir större och vi köper grejer. Ska kolla barnvagn i helgen, Pelle sa nåt om 17 veckors leveranstid! Gillar min lilla mage, men det är svårförståeligt att han kommer ut i april. 23+0 För några dagar sen fick jag halsbränna för första gången i mitt liv. Två dagar på raken. Nu ska jag äta mindre portioner. Det är ju bara det att jag redan äter så lite. Well. Sur uppstötning har jag också åkt på. Sjukt, precis på ingången till sjätte månaden, som genom ett klockslag. Magen spänner och nu börjar folk säga att magen växt bara senaste veckorna. Märket det ju själv också. Stramar och det känns som jag alltid är mätt. Är så otroligt glad för att jag har Pelle. Älskar honom så vansinnigt mycket. Han är som en stabil klippa när jag är rädd för att må dåligt, han är alltid trygg och varm och kärleksfull. Hur illa jag än beter mig mot honom. Är rädd ibland att han ska tröttna på mina fasoner. Känns inte som de beror så mycket på hormonerna, utan det är min personlighet som kommer fram. Nu när vi har en annan form av vardag. Vi bor ju numera ihop och ska komma överens om grejer, rutiner etc. Vi är ofta oense, men det känns under kontroll och som att vi kommer att reda ut det.
|
